Historien

Trosa
Trosa – den lilla idylliska småstaden med sina pastellfärgade sekelskiftsvillor utefter ån, minner om Trosas storhetstid under senare delen av 1800-talet. Men staden har betydligt äldre anor än så. Trosas historia är inte historien om en stad utan två. Den medeltida staden var belägen vid nuvarande Trosa Lands kyrka och fick sina stadsrättigheter 1454. Namnet Trosa nämndes redan på 1200-talet.

Kallades Den medeltida staden
I början av 1400-talet var staden, efter dåtida mått, en betydande handelsplats belägen vid nuvarande Trosa Lands kyrka. Vägarna från kringliggande häranden sammanstrålade på denna plats och gjorde att handeln utvecklades. Fiske, jordbruk och handel var huvud-näringarna i staden. Vid utgrävningar på 1930-talet hittades ett mynt präglat i Lübeck år 1340, och som visar att medeltidsstaden idkat handel med Hansan.

Dödsstöten för det medeltida Trosa
Genom landhöjningen grundades Trosaån upp och inga Östersjöfarare kunde längre ta sig upp till stadens kaj. Det blev också svårt att livnära sig på fisket då fiskevattnen blev allt svårare att nå. Borgarna började få svårt att få sin försörjning i staden. Detta resulterade i att människorna började lämna staden och vid slutet av 1500-talet blev till sist bara ödegårdar kvar som tillföll kronan som s.k. skattevrak.

Den nya staden Trosa
Vid Trosaåns mynning hade sedan länge funnits ett fiskeläge och många fiskare hade flyttat ner från medeltidsstaden och vid åmynningen hade också flera gårdar etablerats. Karl IX ivrade för nya köpstäder och i ett brev till ”åminnesborna” uttrycker han önskan om att en stad skulle anläggas där. År 1611 utfärdar han ”TROSA MYNDES STADZ PRIVILEGIER”. Vid förläningen fick staden kunglig donationsjord, tio års skattefrihet och rätt att utöva höstmarknad samt fiskerätt från Oxelösund till Södertälje. Stadens sigill bestod av en båt med två par åror och en månskära.
De flesta av stadens invånare var fiskare och kallades Skärborgare, d.v.s. de bodde i staden.
På vintern som borgare och på sommaren som fiskade på skären.
Stadsplanen har idag i stort samma struktur som vid uppförandet på 1600-talet. Vid det lilla torget uppfördes rådhuset och en bro förband de båda gatorna som låg på varje sida ån. Till ån gick smala gränder så man kunde förtöja båtar eller vattna sina kreatur.
Så till det ödesdigra året 1719 då staden plundrades och brändes till grunden av ryska östersjöflottan som härjat utefter svenska ostkusten. Det enda som skonades var den år 1711 nyuppförda kyrkan. Den använde ryssarna som stall till de hästar de medfört.

Rådhuset som blev till Stadshotell.
Det tog sex år innan ett nytt rådhus stod färdigt efter branden 1719. Under senare delen av 1800-talet blev stadens rådhus för trångt för sitt ändamål, och dess-utom så förfallet så det blev allt för kostsamt att renovera, så stadens styrande beslöt att flytta rådet över torget till nuvarande stadshotellet. Huset kom att tjäna som rådhus och även tingshus för Hölebo härad.
Stadens enda kulinariska inrättning var Stadskällaren, belägen nedanför kyrkan, men för stadens styrande råd låg det för avlägset till, och den lilla ölstugan med matservering som fanns på gården till rådstugan uppfyllde inte makthavarnas krav. Därför beslöt man att upplåta lokaler i själva rådhuset för gästgiveri och källarrörelse. Över entrén finns fortfarande idag en portal som fastställer att man 1867 blev Trosa Stadshotell och därför firas 150 års jubileum 2017.

Stadshotellet och Badsocieteten
Under 1870-talet blev det svårare för fiskarbefolkningen i Trosa att försörja sig. Som tur var fanns det då en initiativrik person i staden nämligen läkaren Mortimer Harén. Han såg möjligheten att i Trosa skapa en uppskattad sommarbadort, och att få andra försörjnings-möjligheter för Trosaborna. Närheten till Stockholm, den reguljära ångbåtstrafiken från huvudstaden och den vackra miljön gjorde att staden snart blev en uppskattad sommarbadort.

Det var ett stort folknöje då ångbåtarna gjorde anhalt i Trosa. Hamnplanen var full med folk då sista båten före midsommar lade till i hamnen. Med på båten var sommargästerna, och uthyrningsvärdarna trängdes vid landgången för att ta emot sina gäster.

På båda sidor ån anlades kajer och promenad-vägar, Villabron byggdes och träd planterades utefter ån. Man bildade ett badsällskap, Badsocieten, som skulle sörja för förströelse och underhållning för sommargästerna. Så småningom uppfördes Societetshuset som blev en samlingsplats för sommargästerna. Stigen från hamnen ut mot inloppet blev ett populärt promenadstråk och den lilla bron över till Lillån fick namnet ”Suckarnas bro”. Namnet av att där vinkade stadens ungdomar farväl till sina sommarförälskelser när de lämnade Trosa med ångbåten. Till nöjena hörde också de utflykter som gjordes till närbelägna öar, men även så långa turer som till Landsort.

Sydländskt badortsliv
Under en period runt sekelskiftet var allt sydländskt populärt, så också i Trosa. Färgglada polkagrisrandiga pollare med svarvade knoppar fanns utefter kajerna i ån, allt för att likna Venedig. Och inte kunde väl husen heta Brogården eller Ågården, nej Miramare eller Tusculana fick det bli. Gondoljären ersattes av en sjövan trosing som rodde sommargästerna uppströms till Kvarnfallen.
Utan tvekan var Stadshotellet navet i badortslivet. Det var där man inackorderade sig för att slippa matbekymmer under hela sommaren. Antalet rum på hotellet på var begränsat så de flesta gästerna bodde i skärborgarnas vinterbostäder. Stadsborna fick anmäla sina lediga rum och lägenheter till en av staden anställd s.k. badkamrer.

Vid sekelskiftet var kostnaden för maten per dag 2:25 för herre, 1:75 för dam och för barn under 12 år 1: -barn. För detta fick man frukost, lunch och middag. På det dignade smörgårdsbordet stod alltid ankare med brännvin framdukat. I inackorderingspriset ingick också en välfylld matsäckskorg om så gästen önskade.
Det var i första hand i Stadshotellets lummiga trädgård med sina pittoreska punschverandor man umgicks. Innan Societetshuset uppfördes inledde man badsäsongen med en stor Midsommarfest i hotellträdgården. Där flödade också den mycket uppskattade Trosapunschen och för den musikaliska underhållningen svarade välkända kapell från huvudstaden.

Kallbadhus
Även om badgästerna under de första årtiondena minst av allt badade i havet beslöt i alla fall stadens styrande att uppföra ett kallbadhus vid hamninloppet och ett varmbadhus i anslutning till Stadshotellet. I varmbadhuset fanns möjligheter till alla sorts hälsobringande bad, massage eller annan behandling. Man kan med fog säga att Trosa var lika mycket kurort som badort.
Sommarens avskedsfest ägde rum i början av augusti med en kräftskiva i hotellträdgården, och därmed avslutades också säsongen.

Trosapunschen
Endast ett stenkast från Stadshotellet låg Trosa Spirituosabolag som tillverkade den berömda Trosapunschen. Den fanns i tre olika sorter, Trosa Gul, Blå och Grön. Priset var 2-3 kronor litern. På de små punschverandorna hissades olika vimplar upp som visade punschfärgen. Man hade ju sin favorit, men ingen anade att innehållet i flaskorna var detsamma, och endast etiketten skilde dem åt. Punschen serverades även på Operakällaren i Stockholm där sommargästerna kunde träffas över ett glas punsch och minnas sommarens glada dagar.
Läs mer om Trosapunschens historia

Det litterära Stadshotellet
Trosa Stadshotell är omtalat som ett litterärt hotell som gästats av många författare. Först i raden var Albert Engström som kom till Trosa i början av förra seklet. Han använde ofta Stadshotellet i sina roliga, men ofta satiriska artiklar i tidningen Strix.

I början av 30-talet träffades de ”5 unga” i hotellträdgården för litterära rådslag. De flesta hade sina ”syrentorp” i Trosatrakten. Då var de tämligen okända, men gruppen kunde så småningom ståta med en akademiledamot och en nobelpristagare. Gruppen bestod av Josef Kjellgren, Erik Asklund, Harry Martinsson, Gustaf Sandgren och Artur Lundkvist.
Under samma tid tillbringade Ivar Lo-Johansson somrarna på Mörkö och besökte ofta Stadshotellet för att äta en god måltid innan ångbåten avgick till huvudstaden.

På 50-talet var Gunnar Ekelöf också en trogen gäst på Stadshotellet. Han blev så betagen i småstaden att han blev trosing på allvar. Han skrev en del verser på hotellets servetter som han sedan publicerade i Trosa annonsblad. Trosa Stadshotell fortsätter att blomstra litterärt.

Sven Delblanc och Hedebyborna
Författaren Sven Delblanc bodde under barndomsåren i Vagnhärad, platsen som han i sin romansvit om Hedebyborna gjorde till Hedeby. Här hade Trosa Stadshotell en framträdande roll med att bl.a. Sill-Selim, Lundwall & Co intog sina måltider i hotellets matsal.
1977 – 1980 filmades Hedebyborna. Inspelningsplatserna varierade, men en del gjordes i Trosa.

Många trosabor minns inspelningarna väl och många var statister. En del personer är påhittade, andra har funnits, vilket ibland ledde till att släktingar känt sig illa berörda.

Intresset för Trosa Stadshotell och dess relation till Delblancs Hedebyborna gjorde att krögarparet Agneta och Anders Scharp, som drev hotellet 2006 – 2017, fick idén att sätta upp en pjäs baserad på TV-filmen Hedebyborna med hotellets innergård som scen och det lilla torget framför med läktare. 2009 togs kontakt med Delblanchsällskapet som i sin tur kontaktade Eva Westin, regissör och skådespelare. Ett manus i passande format skrevs och föreställningar gavs för fulla hus sommaren 2010 och 2011 och succén var given.

Badortstidens slut och en ny era i hotellets historia
Det gamla badortslivet är nu ett minne blott. Tack vare några initiativrika män, som med sitt banbrytande arbete under 1800-talets slut, har Trosa bevarat sin ställning som uppskattad turist- och sommarstad. Trosa Stadshotell har också bevarat sin genuina charm och atmosfär från gångna tider.
Hotellet har under åren genomgått många tillbyggnader och förbättringar. I en skrift från 30-talet kan man läsa om hur livet i hotellköket var. Drängen John Andersson bar in ved till den stora vedspiseln och hjälpte också till att dra glassmaskinen när glass stod på matsedeln. Is levererades två gånger i veckan till det stora isskåpet som höll mat och dryck kallt. Att skura trägolvet var också en arbetsam uppgift. 1954 moderniserades köket med bl.a. två AGA-spisar och kylskåp.

1987 slogs portarna upp för en ny hotelldel. Invigningen firades med en stor fest för 150 gäster. Man kan säga att en ny era i Stadshotellets historia inleddes. Den 9 maj 1992 invigdes ännu en ny hotelldel, denna gång med konferensutrymmen, relaxavdelning, bröllopssvit och hälsocenter med gym och solarium. Många storstilade fester har avlöst varandra under åren. En speciell sådan att minnas var firandet av Stadshotellets 125-jubileumsår och idag är Stadshotellet 150 år fortfarande genuint charmigt och ett kulturarv att vårda för kommande generationer.